Egna tankar

29

Bilden visar vanligt kupklimat vintertid i ramkupa . A.Budel, Munchen

Lägg märke till temperaturer och fuktigheter i en för stor kupa.

När bina har gått till ro i sitt vinterklot klarar de sig med en effekt på endast 5 W. För detta åtgår omkring 1 kg honung i månaden. 1 kg honung består i runda tal av 800 g socker och 200 g vatten. Vid förbränning av 800 g socker bildas, enligt kemisternas beräkningar, 480 g vatten. Totalt blir det 680 g vatten som skall bort på en månad, ungefär 1 g per timme……

…….Om kupluftens ånghalt är 1 g/m³ högre än uteluftens behöver alltså 1 m³ luft bytas varje timme (0,3 l/s).

Bina klarar själv regleringen utmärkt om öppningarna ligger inom kastlängden för deras fläktning………… 

………Vatten kan transporteras kapillärt genom kupväggen, men dÃ¥ fÃ¥r kapillariteten inte brytas av täta eller icke sugande skikt.

En snabb överslagsberäkning visar att diffusion genom kupvägg, eventuell nätbotten och flusteröppningar endast klarar några procent av ångtransportbehovet. (Hämtat från borje.ason. angellfire.com)

Vart tar då fukten vägen? Bina måste fläkta ut det. I en för stor låda, åtgår en massa onödigt foder till denna fläktning. Ny vattenånga bildas osv. Bina blir utnötta och klarar våren sämre. Klarar de inte att fläkta ut det, avsätter den sig på väggar och framför allt hörn en del rinner ut med risk för nedisning, eller avsätts det i taket och droppar ner på klotet. Källarklimat mår ingen bra i. Svamp och bakterier får lättare fäste. Utsot kan bli följden av stor intensiv sockerförbrukning.

5I en Warre’ kupa är luftutrymmet runt klotet minimalt och fukten vandrar sakta ut genom isoleringen, utan onödiga värmeförluster. Som i ett gammaldags hus med kutterspåns vind.  Eller i nya ekologiska hus med isoleringsmaterial av sönderdelat returpapper. Bina behöver inte fläkta i samma utsträckning. Samhällen med utnötta bin och med mindre motståndskraft, riskerar att gå under. Foder sparas och risken för utsot minskas.

Egna slutsatser

Binas egna immunförsvar måste stärkas. Honung och kuplukt är en del av detta. Socker och ramar försvagar försvaret. Bekämpningsmedel mot varroa likaså, de dödar mjölksyrebakterierna i deras tarmar. Varroa blir resistenta mot syrorna, redan ett faktum i delar av USA och Europa. I Australien är de förbjudna. DDS beror inte enbart på neoniktinoider, vårt nuvarande sätt att biodla är också en del av dramat, som vi direkt kan göra något åt.

Bina måste ges större tilltro och möjlighet, att genom egen naturlig avel klara av varroan.

Ramtänkandet, med tillhörande ”biprylhysteri” och kostnader, är inte bra för bina, men desto bättre för biodlarbutikerna. Det sättet att tänka har blivit lika självklart i svensk biodling, som luften vi andas. Det ”tänket” finns i höns- och grisindustrin och det mesta som rör vårt förhållande till naturen och vår överkonsumtion. Den kulturen hindrar många att starta, det finns inga mentorer.

Warre’s grundprinciper verkar passa biodlare med tilltro till binas naturliga förmågor, med få ingrepp i deras liv och rimlig honungsbeskattning. Grundmodellen för kupan går att anpassa för olika klimat eller snickarkunnighet, varför inte rund, sex eller åttkantig? Varför hålla på med köpta vaxmellanväggar, dyr slunga, när pressning eller avrinning kostar en bråkdel. Kuporna kan man göra själv.

Det är tydligt att vi måste se bisamhället ur helhetsperspektiv som en sammanhängande ”varelse”.

Vi är uppfostrade med ”atomistiskt” perspektiv. Det enskilda biet har sitt immunförsvar framförallt kollektivt i kuplukt, kupatmosfär, med kemiska föreningar t.ex mjölksyra och myrsyra, i symbios med där levande bakterier etc. Den egna honungen ingår också som en del av immunförsvaret. Vi har vårt immunförsvar innanför huden. Bina har sitt innanför kupans väggar.

Vi mår också bättre om man inte är inne och rotar i oss och ger oss mat, vi inte har valt. Särskilt om vi hotas av epidemier, vilket bina gör i form av bl.a varroa med virus. Det är bättre vi rotar i t.ex ram- och sockereländet och tar upp i ljuset vilken människosyn som ligger bakom. Det skulle passa i det nya årtusendets början med en omställning på naturens villkor. Vi glömmer 1900-talet, nu vet vi bättre och kan göra val. Det kan inte bina, om de inte väljer att försvinna. Låt oss gå tillbaka till framtiden!

Recent Posts